Aldehydfacetten: Historien om de syntetiska noter som revolutionerade parfymeriet

Definition av aldehyder och vetenskapligt ursprung

Aldehydernas ursprung

Det var i början av 1900-talet som de alifatiska aldehyderna, syntetiska molekyler, upptäcktes. År 1835 isolerade Baron Von Liebig, en tysk kemist, dessa molekyler som först användes sparsamt i parfymformler, för att sedan bli oumbärliga i parfymeriets laboratorier.

Aldehyder inom kemin: en kolkedja

Inom kemin är en aldehyd en särskild gruppering av atomer. Aldehyderna betecknas med en mer eller mindre lång linjär kolkedja, till exempel: C1, C2, C3 … C12. Men man finner även spår av aldehyder i naturen, särskilt i citrusnoter och vissa andra frukter.

Det var 1903 som Monsieur Darzens upptäckte ett sätt att stabilisera vissa aldehyder, särskilt aldehyd C12MNA, med sin kalla, mycket karaktäristiska doft av metall, av “rent” och lätt citrusaktigt.

Aldehyder inom parfymeriet: en kategori för sig

Men inom parfymeriets språk avser aldehyderna en mycket specifik kategori. Aldehydnoter harmoniserar särskilt väl med blommiga noter (jfr. Den blommiga familjen), chypre- eller träigfacetten, och förstärker en parfyms sillage (jfr. Var applicera sin parfym?).

Det finns dock aldehyder som bär namnet men som inte tillhör denna doftkategori (de är fruktiga noter):

• C 14: persikodoft
• C 18: kokosnötsdoft
• C 16: hallon

De första användningarna av aldehyder i parfymer

Användningen av aldehyder markerade en vändpunkt i den olfaktoriska skapelsens historia.

• Föregångarna: Houbigant och Guerlain. De första parfymerna som använde denna molekyl var Quelques Fleurs av Houbigant, en multiblommig bukett, och L’Heure Bleue av Guerlain 1912.
• Ernest Beaux och Chanel N°5. Det var Ernest Beaux som 1921, då han var parfymör för Chanel, för första gången “överdoserade” aldehyderna C10, C11, C12 MNA, vilka han kombinerade med ädel jasmin, ros och ylang-ylang för att skapa en abstrakt bukett. Den otroliga framgången för Chanel N°5 lanserade därmed en ny doftfamilj: Blommig Aldehyd.

Legenden om Chanel N°5

Det sägs att det var Coco Chanel själv som anförtrodde Ernest Beaux sin önskan om en “modern och vibrerande” parfym. Från början bestod doften av jasmin, ros och ylang-ylang. Det som gör denna parfym modern är doseringen av aldehyderna. Historien berättar att Ernest Beaux, genom att avsiktligt förstärka aldehyderna med 1%, ville förhindra att de blommiga noterna tog överhanden.

En annan, mer anekdotisk version berättar att den dosering som gjorde N°5 till en succé var resultatet av ett hanteringsfel… Vad gäller parfymens namn, den berömda siffran “5”, sägs det också vara antalet försök som krävdes innan man nådde den legendariska formeln!

Elnett-anekdoten

År 1960 använde hårlacken Elnett från L’Oréal också dessa aldehyder i sin formel, vilket gav den dess igenkännbara doft av “rent” och frisörsalong.

Den olfaktoriska rollen: “Aldehyderna får blommorna att sjunga”

Sammanfattningsvis kan man säga att aldehyderna, dessa “laboratoriets blommor“, ger kraft och bidrar med en stor ren och metallisk fräschör, en lyster och en vibration till en parfym. De får “blommorna att sjunga” och avslöjar en modernitet hos en parfyms klassiska noter.

Några ikoniska aldehydparfymer

• Arpège Lanvin (1927)
• Liu Guerlain (1929)
• Je Reviens Worth (1932)
• Fleurs de Rocaille Caron (1933)
• Madame Rochas Rochas (1960)
• Calèche Hermès (1961)
• Diva Ungaro (1965)
• Chamade Guerlain (1969)
• Calandre Paco Rabanne (1969)
• Rive Gauche Yves Saint Laurent (1971)
• First Van Cleef (1976)
• White Linen Estée Lauder (1978)
• Courrèges in Blue Courrèges (1983)
• La Pausa Les Exclusifs Chanel (2007)
• Beige Les Exclusifs Chanel (2009)
• Izia Sisley (2017)