Träslag i parfymeri: Sandelträ, Oud, Vetiver och träiga noter

Sandelträ: Det mjölkaktiga träslaget

Sandelträ är det enda träslaget med en mjuk, mjölkaktig och krämig karaktär. Idag är det förbjudet att exportera och skyddas av den indiska regeringen, och kommer därför inte längre från Indien utan från Sydostasien.

Det finns flera botaniska arter av sandelträ, som Santalum Spicatum, som återfinns i Australien och som liknar en ceder, eller Santalum austrocaledonicum, som kommer från Nya Kaledonien.

Naturligt sandelträ ger en mycket “dämpad” och svag not, men med stor varaktighet. Denna not är mycket svår att arbeta med, eftersom den inte presterar väl på egen hand i en komposition.

Den förhöjs därför ofta av andra syntetiska sandelnoter. Dessa syntetiska molekyler “förstärker” det äkta sandelträet, men måste hanteras med försiktighet, eftersom de skiljer sig avsevärt från doften av naturligt sandelträ.

Sandelträ finns i Valkyrie från Delacourte Paris.

Fikonackordet

Fikonackordet, idag en klassiker inom parfymeriet, består av olika träslag, däribland sandelträ och ceder, samt kokos och stemon — en grön not — liksom följande syntetiska sandelnoter: sandalore, sandella och polysantol ebanol.

Ceder: Blyertspennenoten

Cederns doft påminner om blyertspennan, sågverket och träspån. Detta träslag gifter sig utmärkt med vetiver och med citrusfrukter, särskilt grapefrukt.

Dessutom har många cedermolekyler isolerats från detta träslag och kan vara mycket intressanta att använda i en doft. Ett exempel är cedrol.

Ceder finns i doften Osiris från Delacourte Paris.

Patchouli: Det träiga bladet

Patchouli ger en stor sensualism åt parfymer. De torkade bladen från busken producerar en mörk, jordig, kamferaktig och nästan medicinsk träig not.

Patchoulidoften upptäcktes i västerlandet tack vare kashmirsjalar importerade från Orienten, som var inlindade i torkade patchouliblad, vilka användes för att skydda mot insekter.

Sedan några år tillbaka finns det vad man kallar ett “hjärta av patchouli”. Patchoulidoften rensas från de något dammiga noterna, vilket gör det möjligt att erhålla en mycket ren, elegant och majestätisk not.

Vetiver: Den jordiska roten

Guerlain hör till de första parfymörerna som hyllade vetivern, med Vétiver från Guerlain (1959), som förenar vetiverens fräscha träiga not med citrus, tonkaböna, muskot och en tobaksdoft, för att skapa ett unikt ackord som skiljer doften från andra vetiverparfymer på marknaden.

Roten från detta träslag producerar en jordig, fuktig och rökig not, som ger en verklig vibration åt parfymen, från toppnoterna till basnoterna. Vetiver från Indien eller Réunion, även kallad “bourbon”, är den bästa för parfymeriet. Vetiver från Java är å sin sida torrare och mycket strävare, och därmed långt mindre intressant i en doft.

Visste du att vetiveylacetat, en molekyl isolerad från vetiver, är dyrare än naturprodukten? Denna nervösa träiga doft påminner om doften av färsk hasselnöt med mer eller mindre rökiga accenter.

Vetiver är mycket framträdande i Florentina från Delacourte Paris.

Tall- eller cypressnoten

Tall- eller cypressnoten är en skogslik not som sällan används inom parfymeriet. Det finns talloljor vars doft är fräsch, stigande, bitter och något balsamisk, samt utmärkta noter som Fir balsam, som utvinns från tallbarr och som ger en något gourmand not med en hallonfacett.

Det finns syntetiska molekyler utvunna ur cypress: borneol och isobornylacetat, som ger en doft av tallskog uppvärmd i solen.

Oudträ

Många parfymer komponeras numera med oudträ, även kallat “agarwood”, “oudh”, “agarträ”, “aloéträ”, “jinko” eller “gaharu”. Det handlar i själva verket om en mörk, mycket doftande kåda som utsöndras i kärnan av träd kallade “Aquilaria”, när dessa infekteras av phialophora, en svamp.

Eftersom denna råvara är mycket dyrbar och dyr, använder få märken den i sin naturliga form. Det rör sig oftast om en rekonstruktion av doften. I dagsläget är oudträ verkligen den trendiga noten inom parfymeriet, och listan över parfymer som innehåller den är mycket lång.

Guajakträ

Detta är ett träslag med rökiga och något läderaktiga noter. Om det doseras för högt i en parfym kan doften ge en not som påminner om “rökt skinka”.

Björkträ (lädernot)

Tvärtemot vad namnet antyder handlar det inte om en träig not, utan om en mörk lädernot.

Numera förbjuden enligt lagstiftningen, finns det dock mycket goda reproduktioner av detta träslag, och mycket vackra syntetiska molekyler i registret av mjukt och ljust läder, som suderal, som gör det möjligt att återskapa lädernoter (jfr Läderfacetten).

Syntetiska träiga noter

Förutom dessa naturliga träslag finns det också mycket vackra syntetiska träiga noter, såsom:

Vetiveylacetat

Denna molekyl, dyrare än naturlig vetiver, ger en nervös och stigande not, extremt fräsch och ren.

Syntetiska sandelnoter

Det finns många syntetiska sandelmolekyler, såsom polysantol, sandalore och sandella, som inte kan ersätta naturligt sandelträ, men som ändå ger mycket närvaro och spridning i en doft.

Ambra- och moderna tränoter

Bland övriga syntetiska träiga noter återfinns även:

• Evernyl: en mossnot som ofta finns i chypreparfymer (jfr Chypre-doftfamiljen).
• Det berömda Cashmeran: en mjuk träig not, nästan orientalisk, med dofter av tallskog uppvärmd i solen.
• Ambroxan: en träig, myskig och animalisk not som för tankarna till grå ambra.
• Cédramber och Vertofix: noter som liknar ceder.
• Iso-e super: ett sammetsartat träslag, nästan myskigt, som fungerar väl i alla doftfamiljer. Trésor från Lancôme innehåller det i överdos.
• Karanal, Ambrocénide, Z11, Limbanol: ambratränoter som ger en oerhörd kraft och sillage åt doften. Dessa extremt kraftfulla molekyler finns framför allt i maskulina parfymer.

De syntetiska träiga noterna har alltså enormt utökat möjligheterna inom parfymskapande, och kan dessutom i en doft försköna ädla träiga noter som vetiver, sandelträ, patchouli eller ceder.