Balsam och hartser inom parfymeri: Guide till balsamiska noter

Myrra

Myrra är ett aromatiskt gummiharts som produceras av myrraträdet (Commiphora Myrrha). Den anses vara den mest utsökta och värdefulla doften som finns och består av 60 % gummi, 30 % harts och eterisk olja samt därutöver ett bittert ämne.

Det finns över hundra olika sorter av myrra, även kallad Commiphora Myrrha, som härstammar från Saudiarabien och Abessinien.

De tre mest kända arterna är:

• Commiphora Myrrha Nees
• Commiphora abyssinica
• Commiphora schimperi

De sorter som är mest eftertraktade inom parfymeri är de som producerar “oleo-gummi-harts”, i form av naturliga exsudationer — verkliga “tårar” som är ömtåliga och glänsande, med en färg som skiftar mellan ljusgult och mörkrött, och med en stark aromatisk doft.

Användning och doftbeskrivning

Parfymörer använder myrraessens som erhålls genom ångdestillation av det gummi som skördas från trädet. Den har en intensiv och stigande balsamisk doft med inslag av lakrits, trä, nästan fruktiga toner och en antydan av rökelse.

Myrra är också starkt förknippad med religion, särskilt i form av rökelse under gudadyrkan under antiken, och som gåva från de tre vise männen. I grekisk mytologi förknippas myrra med Myrrha, den incestuösa dottern till kungen av Cypern, som förvandlades till ett myrraträd innan hon gav liv åt Adonis.

Rökelse (Olibanum)

Rökelse kommer från latinets “incendere” som betyder bränna, lysa och som även gett upphov till ordet inkandescent. Den kallas också olibanum, från hebreiskans “lebonah” som i sin tur härstammar från roten “laban” som betyder det som är vitt eller renhet. Olibanum symboliserar Guds beskyddande kraft som renar alla synder. Drottningen av Saba brukade ofta erbjuda det till Salomo.

Rökelse är liksom myrra ett gummi. Det samlas in från rökelseträd. Begreppet rökelseträd har en samlande betydelse och innefattar ett antal arter av Boswellia som härstammar från olika länder: Somalia, Jemen, Sudan, Etiopien och Indien, var och en med specifika olfaktoriska egenskaper.

Det mest använda trädet är Boswellia carteri Roxb. Alla dessa är buskar på 4 till 5 meter från bergstrakter i Mellanöstern och Afrika. Rökelseträden har en stam och grenar vars grå bark lätt lossnar.

Inom parfymeri skördas gummit efter att man gjort ett snitt i trädets stam. En vecka senare samlas rökelsepärlorna in och destilleras sedan med vattenånga för att utvinna essensen.

Olfaktorisk beskrivning av rökelse

• Boswellia Sacra från Oman: har noter av mynta och eukalyptus.
• Boswellia Serrata från Indien och Boswellia papyrifera: har en facett av bitter citron.
• Boswellia frerana eller Maydi: har toner av blommig och fruktig karamell och används av den koptiska kyrkan i Etiopien.
• Boswellia Rivae: har gourmandtoner.
• Men den mest kända av dessa essenser är en mycket kraftfull basnot — mörk, aromatisk med en kamferliknande, hartsig och rökig karaktär.

Användningsområden för rökelse

• Användningen av rökelse genom seklerna har alltid varit kopplad till ett visst ceremoniell: gudadyrkan, läkemedel eller parfymer.
• Egyptierna under antiken använde det för att bota sjukdomar — rökelse är ett kraftfullt antiseptiskt medel — men även för att balsamera sina döda (konserverande av kött) och framför allt för rökningar i kultplatser, för dess andliga kraft men också för att skydda mot sjukdomsframkallande dunster.
• Religionerna har aldrig upphört att använda sig av det.
• I Fjärran Östern ägnar man det en närmast helig uppmärksamhet i privatlivet.
• Rökelse används även inom kosmetik.

Styrax

Liksom många andra balsam och hartser utsöndras styraxbalsam i barken hos två trädarter som kallas liquidambar, och som härstammar från Syrien, Mindre Asien och Sydamerika.

Flytande styrax består av en liten andel harts, en essens med bensinliknande doft kallad styrol, kanelsyra och styracin. Styraxessensen erhålls genom destillation av balsamen. Dess doft är stark och vaniljartad, balsamisk, blommig, men även animalisk, läderaktig och tjärliknande.

Bensoe

Bensoe är ett balsamiskt harts. Det kallas även gummi eller bensoetårar och utsöndras av stammen hos Styrax Tonkinensis, ur familjen Styracaceae.

Inom parfymeri behandlas detta gummi genom extraktion med flyktiga lösningsmedel för att erhålla absolut bensoe — en mycket rik not med mångfaldiga facetter: mjukt vaniljaromad, mandelartad, rostat kaffe, honungslik, blommig (nära nejlika), mjölkig, likörartad och till och med medicinsk.

Ursprung och skörd

Bensoe härstammar från Siam, från Sumatra — den indonesiska ön — samt från Laos, som en gång kallades “landet med en miljon elefanter”. Varje år producerar landet cirka 50 ton, varav två tredjedelar exporteras till Europa. Det finns främst i landets norra del, i provinsen Phongsali, en bergsregion med vidsträckta skogar.

Bensoebalsam skördas för hand genom att man gör ett snitt i stammens bark på flera ställen för att få trädet att “gråta” och samla in bensoetårarna.

I sitt flytande tillstånd är denna exsudation vit och blir gul när den torkar; när man skördar den, ungefär sex månader senare, är den redan halvfast. Bensoen fraktas sedan till lager där den behandlas som guldkorn och rengörs och sorteras.

Användningsområden för bensoe

Vetenskapligt upptäckt 1853 av Garcia de Orta, brändes bensoe förr i hemmen för att rena atmosfären, attrahera positiva energier och avvärja oönskade varelser och väsen. Bensoe ingår även i sammansättningen av balsam med läkande och antiseptiska egenskaper.

Den parfymerar Eau de Botot, det munvatten som bland annat användes av Ludvig XV, och ingår även i sammansättningen av Baume de la Ferté, skapat 1830 av Pierre-François-Pascal Guerlain — en mycket effektiv balsam för behandling av spruckna läppar och andra sprickor. Produkten är idag känd under namnet “Super Lips”.

Bensoe spelade också en roll vid behandling av lungsjukdomar. Dessutom avger bensoetårar en mycket ljuv doft som är mycket uppskattad i buddhistiska tempel där den används som rökelse. Bensoe ansågs länge vara en sorts rökelse eller myrra och betraktades som en dyrbar substans.

Olika sorter och dofter

Det finns olika kvaliteter av bensoe:

• Bensoe från Laos: mycket kvalitativ, med en vanilj- och karamellnot utan att vara alltför söt, och som dessutom är pudrig och mjölkig.
• Bensoe från Siam: en sort som är mycket eftertraktad av parfymörer, mycket sällsynt och mycket dyr. Den har en mycket framträdande vaniljfacett.
• Bensoe från Sumatra: erhållen från två källor, styrax benzoin och styrax parallelorum.

Parfymer som innehåller bensoe: Bois des Îles av Chanel, Habanita av Molinard, Opium av YSL, L’Eau av Diptyque, Serge Noire av Serge Lutens, Shalimar, L’Heure Bleue och L’Instant av Guerlain, och många fler.

Perubalsam

Perubalsam är ett naturligt balsamiskt harts med brun eller röd färg. Det är en produkt som härrör från hartset hos ett träd: Myroxylon pereirae, ursprungligen från Centralamerika (San Salvador, Colombia och Venezuela). Trädet växer alltså inte i Peru som namnet kan antyda. Det exporterades dock förr från en av dess hamnar, Callao.

Liksom tolubalsam erhålls perubalsam genom snitt i barken på perubalsamträdet (resultatet av en patologisk reaktion hos trädet).

Den eteriska oljan erhålls genom ångdestillation av balsamen och resinoiden genom extraktion med flyktiga lösningsmedel. Dess doft är vaniljartad, mjuk, med noter av karamell, kanel och en lätt farmaceutisk ton.

Precis som tolubalsam återfinns perubalsam i många välbekanta produkter. Man är ofta omedveten om att den finns i dessa kosmetika eller parfymer, och allergier är därför ganska vanliga, främst orsakade av koniferylbensoat, ett viktigt allergen.

Olika användningsområden för perubalsam

Perubalsam återfinns i många kosmetiska produkter och i livsmedelsprodukter som aromatiserade teer och bakverk, men även i många medicinska tillämpningar (hostsirap, smärtstillande medel…) och i vissa hushållsprodukter, desinfektionsmedel eller andra dammbekämpande produkter.

Den första stora tillämpningen av perubalsamets eteriska olja är dermatologisk. Applicerad som salva gör den det möjligt att enkelt behandla alla problem med torr, skadad, sprucken eller narig hud. Den är också mycket användbar för nyblivna mammor som ammar och lider av bröstvårtsår, eftersom den främjar cellförnyelse.

Den eteriska oljan av perubalsam är ett tonikum som hjälper till att bekämpa lågt blodtryck och trötthet genom att stimulera kroppen och immunsystemet, samt ett kraftfullt desinfektionsmedel för luftvägarna och slemlösande medel för bronkialsekret. Den eteriska oljan av perubalsam främjar även avslappning och meditation.

Copahubalsam

Copahubalsam är ett oleoharts som utvinns från olika sydamerikanska trädarter av släktet Copaifera (eller copaïer). Det skördas genom att borra i stammen på dessa träd och föra in ett rör för att samla upp substansen som rinner ut, vilken sedan kan ångdestilleras för att erhålla en eterisk olja.

Olika användningsområden: Copahubalsam används inom farmaci för sina många terapeutiska egenskaper: antiinflammatorisk, antiseptisk, läkande, slemlösande och antireumatisk.

Olfaktorisk beskrivning inom parfymeri: Denna balsam beskrivs som träig, hartsig och kryddig, med aromatiska toner (mynta och eukalyptus). Doften är ganska mild och har en träig karaktär som kan likna sandelträ.

Parfymer med copahubalsam:

• Aouda Comptoir Sud Pacifique
• Bois d’Arménie Guerlain
• Bois d’Ombrie Eau d’Italie
• Cerruti Si Cerruti
• Kingdom Alexander McQueen
• Pure Oud By Kilian
• Songes Annick Goutal
• Bois de Copaïba Parfumerie Générale
• Tam Dao Diptyque