Tonkabönan i parfymeriet: Magiskt frö och kumarin

Det magiska fröet: Botanik och ursprung

Tonkabönan återfinns i Sydamerika, främst i Venezuela, Guyana, Mexiko och Brasilien. Den härstammar från frukten av ett tropiskt träd vid namn Dipteryx odorata. Det kallas även coumarouna, coumaru, gaïac de Cayenne eller sarrapia. Samma namn används för trädet, coumarou, som ger frukten vars kärna i själva verket är tonkabönan.

Trädet växer längs stränderna av Amazonas bifloder. Det når en höjd av 20 till 30 meter, har en rödaktig stam — en sorts teak — med en diameter på 50 till 70 centimeter, breda blad som påminner om valnötsblad och ganska doftande blommor så snart frukterna har mognat.

Dess frukter har formen av en stor mandel och innehåller var och en ett enda svart, ovalt, avlångt och glänsande frö som rynkas när det torkar. Det är då det börjar dofta, och dess parfym förstärks med tiden.

Skörd och bearbetning (Yrket sappapiero)

Blommorna, av ärtblomsttyp, övergår från vitt till rosa och ger plats åt frukter som vid mognad för det mesta faller till marken. Skörden sker i maj. De mogna frukterna som fallit till marken samlas in. De torkas under ett år, och sedan krossas skalet med en sten eller hammare för att utvinna fröna.

De utvinnade bönorna torkas sedan i solen och doppas därefter i behållare med stark alkohol på 65° i 24 timmar. Sedan torkas de i luften, vilket ger upphov till en vacker vit beläggning — ett resultat av kumarinkristallernas framträdande.

Ett träd ger mellan 15 och 75 kilo frukt per år. Den som skördar tonkabönor kallas sappapiero. Den årliga produktionen varierar mellan 60 och 100 ton, och är starkt beroende av klimatet.

Doft och kemi: Kumarin

Tonkabönans doft är mångfacetterad — vaniljig, tobaksartad, gourmand, mandelaktig, träig, med toner av hö, pepparkaka och pistasch.

Den huvudsakliga molekylen i denna råvara kallas kumarin. Tonkabönan innehåller 46 % kumarin, som har en utpräglat mandelaktig doft och påminner förvillande mycket om lukten av de gamla Cléopâtre-limburkarna från barndomen. Den yngre generationen känner tyvärr inte till denna doft, eftersom skollimet numera luktar helt annorlunda.

Kumarin avger en varm, gourmand doft med toner av hö, tobak och pistasch. Det är en mycket uthållig basnot.

Upptäckt och syntes

År 1856 upptäckte kemisterna Friedrich Wöhler och Justus Von Liebig kumarin i tonkabönans frön. År 1868 lyckades den engelske kemisten William H Perkin syntetisera den.

Tonkabönan innehåller 46 % kumarin, men man kan även finna den i mindre mängder i Liatris-plantan (25 %), i myskgräs (8 %) och i kanel (0,45 %). Enligt IFRA:s regelverk betraktas den som allergiframkallande och ingår därför bland allergenerna.

Dess andel är begränsad till 1,5 % i den färdiga produkten. Kumarin förekommer som ett vitt pulver. Kumarin består av en lakton och en estergrupp.

Historia: Fougère-familjens födelse

År 1882 använde parfymören Paul Parquet kumarin i Fougère Royale från Houbigant. Denna parfym blev upphov till en helt ny doftfamilj: fougère-familjen.

Syntesen av kumarin utvecklades 1868 och användes, tillsammans med linalol och etylvanillin, i parfymen Jicky från Guerlain. Den sistnämnda tillhör också fougère-familjen. Tonkabönan, med sin gourmanda karaktär, lämpar sig även väl för orientaliska noter, eller florientaliska.

Mångsidiga användningar: Matlagning, tobak och farmaci

På plats använder invånarna tonkabönan för att behandla vissa infektioner — det är en produkt med stärkande egenskaper och även en antikoagulant. Ursprungligen maldes dessa frön till pulver som såldes i påsar att placera i garderober bland linnehögarna.

Inom parfymeriet är det bönan som behandlas genom lösningsmedelsextraktion för att framställa absolut av tonkaböna.

Inom matlagning och bakning kan bönan också rivas på samma sätt som muskot, för att användas tillsammans med choklad (i en ganache av mörk choklad till exempel), kaffe, kakor och desserter (pannacotta).

Den kan även kombineras med salta smaker för att frigöra sina aromer och smaker. Precis som med muskot bör man dock använda den i rimlig mängd, eftersom tonkabönan kan vara skadlig i höga doser.

Tonkabönan användes för att parfymera snus och även piptobak som Amsterdamer — en praxis som numera är förbjuden i Frankrike och USA. Jag gillar att lägga tonkabönor i min bil nära värmeelementet — det är en ren njutning.

Parfymer som innehåller tonkaböna

Här är en lista över parfymer som innehåller tonkaböna:

• Guerlinade från Guerlain (jfr Guerlinade)
• Jicky från Guerlain
• Shalimar från Guerlain
• Heure Bleue från Guerlain
• Samsara från Guerlain
• Mon Guerlain från Guerlain
• Vétiver Tonka från Hermès
• Tonka från Le Labo
• Code från Armani
• Lion från Chanel
• Le Mâle från Gaultier
• Hypnose från Lancôme
• Hypnotic Poison från Dior
• Fève Délicieuse från Dior
• Allure pour Homme från Chanel
• Tonka från Réminiscence
• Vahina från Delacourte Paris