Bortglömda och exotiska blommor inom parfymeri: Ginst, Osmanthus, Gardenia…

Ginst

En buske med guldgula, doftande och giftiga blommor. Ginstbusken har sitt ursprung i Europa och har introducerats i USA, särskilt i landsbygdsområdena i västra Amerika. Den växer vilt i hela Europa, men den som används inom parfymeri odlas i Italien.

Man utvinner ginstens absolut från konkreten genom att tvätta blommorna med flyktiga lösningsmedel och alkohol. Ginst har urindrivande egenskaper och kan även vara hallucinogen. Inom parfymeri används den i blommiga noter, chypre– och orientaliska kompositioner. Den ger en naturlig och rik karaktär åt parfymer.

Legend: Det berättas att år 1128 red Geoffroy V, kallad “den Vackre”, greve av Anjou och Maine, genom en hed nära staden Le Mans när han fick syn på en enhörning med en kvinnas ansikte, klädd i en gyllene mantel, mitt i ett fält av ginst. Gripen av denna syn valde han att göra denna växt till sitt emblem och plantera den på sina marker — därav ursprunget till tillnamnet “Plantagenet”.

Olfaktorisk beskrivning: fruktig, bitter, apelsinblomma, lind, honung, tobak.

Magnolia

Magnolia tillhör familjen Magnoliaceae. Det är ett träd med ursprung i Fjärran Östern (Japan, Kina), Centralasien (Himalaya), Nordamerika (södra USA) och Centralamerika, som i stor utsträckning har anpassats i Europa.

Namnet magnolia gavs på 1600-talet av broder Charles Plumier (1646–1704) till ära av Pierre Magnol (1638–1715), fransk läkare och botaniker som var chef för den botaniska trädgården i Montpellier. En annan teori hävdar att det var Carl von Linné som skapade ordet Magnolia, även han till ära av Pierre Magnol.

Magnolian har rosa, vita eller krämfärgade blommor med en elegant form som påminner om en tulpan eller stjärna. Varieteten Magnolia Grandiflora är en av de många doftande varieteterna i denna familj av blommande träd. Magnolia används inom finparfymeri. Den har en mjuk blommig doft med vaniljaktiga och citrusdoftande undertoner.

Magnolians doft kan återskapas i laboratorium av parfymören. Men det är även möjligt att utvinna en doftande eterisk olja från vissa varieteter som magnolia Michelia alba.

Magnoliablomman används i L’Instant de Guerlain. Det finns två produkter: magnoliablad och magnoliablomma från södra Kina: LMR/IFF.

Olfaktorisk beskrivning: blommig, vaniljdoftande, citrusdoftande, ljuv.

Gardenia

Gardenia är en liten buske med vita, mycket doftande blommor. Ursprung: Kina, Japan, Filippinerna, Indonesien, Indien, Kalifornien.

Den absolut som utvinns från gardenians blomma är inte alls trogen blommornas naturliga doft. Den används helt enkelt för att isolera styrallylacetat: grön not med rabarber.

Inom parfymeri använder parfymörer rekonstruktioner av gardenia vars huvudsakliga beståndsdelar är: ackord av vit blomma, gröna noter och molekyler kallade tyglater (svampnot).

Parfymer från Guerlain som illustrerar denna råvara: Cruel Gardénia (kollektionen Art et la Matière), Chant d’arômes och Jardins de Bagatelle.

Olfaktorisk beskrivning: blommig, vit blomma, opulent, grön, fruktig, lätt svampig.

Osmanthus

Namnet osmanthus kommer från grekiskan och betyder “doftande blommor”. Denna växt härstammar från södra Kina och är mycket uppskattad för sin fruktiga doft av aprikos och persika. Den är särskilt omtyckt som tillsats i teer och andra liknande drycker. Färgen på osmanthusblommorna varierar från silvervitt till gyllene orange eller rött.

Blommorna konserveras vanligen i saltlake och får därigenom en mycket karakteristisk lädernot. Jag hade turen att få lukta på en osmanthus som behandlats direkt efter plockning — doften var därför mindre läderaktig, och jag fann den ännu mer intressant.

Det är den orange osmanthusen som används inom parfymeri. Blommorna behandlas genom extraktion med flyktiga lösningsmedel för att erhålla en konkret. Konkreten tvättas sedan med alkohol för att utvinna osmanthusens absolut. Den eteriska olja som utvinns från blommorna används som insektsmedel. Den anses minska stress och främja gott humör.

Olfaktorisk beskrivning: blommig, vit blomma, fruktig, aprikos, läder, viol.

Pittosporum

Pittosporum har sitt ursprung i Australien, Sydafrika och Sydostasien. Det är ett litet träd med vackert, glänsande och vintergrönt bladverk samt vita och grönaktiga blommor. Det finns cirka 200 arter som trivs vid kusten i milt klimat. Blomningen sker i april–maj.

Blommans doft är sensuell och lämnar en doftslöja som pendlar mellan apelsinblomma och jasmin. I södra Frankrike är pittosporumhäckar mycket vanliga. Det är omöjligt att utvinna en essens eller absolut av denna blomma. Det finns därför rekonstruktioner. Beroende på parfymörens känslighet och talang kan resultatet bli mycket olika.

Olfaktorisk beskrivning: blommig, apelsinblomma, jasmin, animalisk.

Värt att besöka: La Mortola eller den botaniska trädgården Hanbury ligger cirka 4 km från Menton, på den italienska sidan: en park på 18 hektar varav hälften upptas av medelhavets flora och den andra hälften ägnas åt exotiska växter. Se även Villa Orengo, ett palats från 1500-talet.

Mahonia

Mahonia har sitt ursprung i Amerika och Asien. Det är en vintergrön buske med blad som liknar järnekens, lätt taggiga. Höjden är 2 till 4 meter, blommorna är gula och de mycket dekorativa fruktklasarna varierar från purpur till svart och blir röda på vintern. Blomningen sker beroende på art från november till mars. Mahonia kan inom parfymeri endast användas som “rekonstruktion”.

Olfaktorisk beskrivning: sprider runt sig ett lätt moln av honung, liljekonvalj och narciss.

Listan över dessa “mindre kända blommor” är långt ifrån komplett. Några ord innan vi avslutar om: Karo Karoundé, som doftar lite som narciss — mycket grön, ganska läderaktig och animalisk — och som ingår i en parfym från Guerlain. En blomma som jag säkerligen kommer att berätta mer om en dag.