Skapandet av en parfym: Varifrån kommer parfymörens inspiration?

Den kreativa processen: Från dröm till verklighet

Efter inspirationen krävs månader, ibland år av arbete. Det krävs också mycket tålamod för att utvärdera (mellan 30 och 600 försök) tills man uppnår det man hade föreställt sig från början. En parfym måste motsvara den ursprungliga drömmen.

Låt oss lyfta på slöjan för några av mina inspirationskällor.

1. Naturen som musa

Min första inspiration kommer från södra Frankrike, närmare bestämt från min semesterträdgård, inte långt från Saint Tropez. Jag ville återskapa på ett “icke-figurativt” sätt doften av blommande mimosa.

Man bör veta att mimosa som eterisk olja är mycket besvikande och inte alls liknar blomman — den är grön, nästan svavlig, hård, aggressiv och långt ifrån den delikata doften av mimosans mjuka, ömma små bollar.

Parfymen som föddes ur denna kärlek till södra Frankrike blev Champs Elysées från Guerlain: bollar av mimosa, insvept i öm mysk, med bara en lätt vind som rör grenarna.

De gröna noterna är inte mina favoritnoter — de är livliga, fräscha, dofter av klippt gräsmatta, krossade löv, morgondagg på en vårbukett — men idén att kombinera dem med sin raka motsats, det vill säga myskets mjukhet och ömhet, verkade intressant att arbeta med.

2. Mina semesterminnen

När jag skapade Helicriss inspirerades jag av immortellen. Denna blomma som sällan bearbetas inom parfymeriet, ett minne från Korsikas macchia och mina semestrar i Calvi, var också en utgångspunkt.

Ett annat semesterminne är doften av ylang-ylang som jag ville återge i min parfym Lilylang. Minnen från mina semestrar på öar som fört mig på resor: Bali, Réunion, Mauritius, Maldiverna — där jag återfinner doften av exotiska blommor blandad med doften av hud, sol och varm sand.

Hos Guerlain arbetade jag mycket med dessa exotiska, solmättade noter: Mimosa Tiaré i Aquas Allegoria-serien, parfymen Terracotta med flera.

3. Cocktails och mixologi

I parfymvärlden njuter man av livets glädjeämnen, som att dricka och äta. Luktsinnet och smaksinnet är extremt nära sammanlänkade. Jag är av naturen mycket nyfiken och älskar att upptäcka nya sensoriska upplevelser, nya platser som restauranger och barer som inspirerar mig.

L’Instant pour Homme skapades efter att jag hade smakat arraklikören (med ursprung i Iran), utblandad med friskt vatten och isbitar (en sval och anisdoftande sprit) som jag ville ympa på en mörkare, mer gourmand not av patchouli och mörk choklad.

En kontrast mellan kallt och varmt (patchouli har av naturen redan en chokladig facett). Jag tänker på Béatrice Piquet som har gått bort för att känna dofternas virvlar i himlen.

Jag hämtade idén till Guerlain Homme från ett av mina Kubaminnen, på Bar Hemingway, där jag upptäckte en cocktail som då var relativt okänd i Frankrike — Mojito. Jag berättade om det för Thierry Wasser som då arbetade på Firmenich, han kände till den.
På mycket få försök lyckades vi tämja limetten, myntan och rommen till ett ackord.

Det tog längre tid att omvandla detta ackord till en parfym, och inte vilken parfym som helst — en Guerlain!
Tillsammans med Delphine Jelk, inspirerade av den brasilianska cocktailen Caipirinha, utvecklade vi Limon Verde i Aqua Allegoria-linjen.

4. Godsaker och sötslug

Min väninna Randa Hammami, med syriskt ursprung, lät mig upptäcka en utsökt syrisk kaka gjord på apelsinblomma, honung och vanilj: en marshmallow som jag arbetat mycket med under min karriär (marshmallow = apelsinblomma + vanilj).

Vi klädde den med torrare, mer mystiska noter som rökelse, för att ge den mystik och djup: Mon Précieux Nectar från Guerlain.

I Angélique Noire ur Guerlains Exclusifs ville jag förena det oförenliga — två motsatta noter: angelikans bitterhet (som påminner mig om min barndoms kanderade frukter) och vanilj, det råa, det livliga och det mjuka: en olfaktorisk big bang.

5. Materia och textur

Spetsen var utgångspunkten för arbetet jag gjorde med Cruel Gardénia tillsammans med Randa Hammami: Guerlains Exclusifs, kring gardenia, ros och vita mysker. Jag ville ha vita blommor som inte bearbetades i överflöd, som det ofta görs, utan i luftighet och lätthet: en spets av blommor.

Apelsinblomman bearbetad i “naturlighet”, gift med jasmin, med Randa i Olyssia.

Jag drömde om en vit mocka, mjuk och öm som en pashmina, klädd i det jag älskar mest: de pudriga noterna, iris, viol, heliotrop, och även vanilj, patchouli och immortell — ett feminint, ljust läder som jag först skapade för mig själv med Olivier Polge: min andra parfym, Cuir Beluga.

6. Min barndom och mina intima minnen

Min barndoms milda bad, såpbubblorna, doften av badrummet där min mor samlade sina kosmetiska produkter, hennes läppstift, hennes rispuder, doften av renhet blandad med doften av skönhetsprodukter — allt detta gav upphov till Dovana, en myskig och öm parfym, som en gosedjur man kunde sova med. Anne Louise Gautier tolkade mitt minne på ett utmärkt sätt.

L’Heure Bleue har varit mitt livs parfym. Som en hyllning till detta mästerverk ville jag ta dess DNA (apelsinblomma, iris, heliotrop, viol) och överdosera violen som redan finns i L’Heure Bleue, göra den elektrisk och tillföra en fruktig touch: smultron och den ljuvliga doften av Météorites-pärlorna.

Så föddes Insolence i samarbete med Maurice Roucel!

I samma register, Florentina, där jag överdoserade två råvaror som jag älskar mycket: vetiver och mandel.

Min mor brände Papier d’Arménie i hemmet, och jag ville hylla detta genom att klä denna ljuvliga doft av bensoe och kryddor i tränoter och hartser: Bois d’Arménie i Exclusifs-serien med Annick Menardo. Och Osiris, med en honungsaktig barndomsnot, förenad med sesam.

7. Nytolkning av en klassiker (La Guerlinade)

La Guerlinade: Guerlain-parfymernas signatur, gav mig den röda tråden för l’Instant de Guerlain.

Jag upprättade korrespondenser: jag ersatte bergamotten med mandarin, mer solmättad och leende.
Jasmin och ros byttes mot magnolia och jasmin sambac, mer solmättade. Vanilj mot bensoe, mer solmättad, och slutligen patchouli mot sandelträ, ljusare och smidigare.

Som ni förstår ville jag blåsa in solsken genom hela doftpyramiden och lägga till en honungsnot för dess “gyllene” kvalitet. Tack till Maurice Roucel!

8. Mina möten och konsten

Under de utbildningar jag har gett, varje gång jag lät deltagarna lukta på råvarorna, bland annat mysk, vann denna vita myskdoft alltid en enorm framgång — och det världen över.

Det var rådgivarnas entusiasm som gav mig denna aha-upplevelse, därav idén att skapa en parfym med en överdos av mysk — överdosen är ett av Guerlain-parfymernas kännetecken. Jag ville ha en “myskinad” klädd i ros, mandel och sandelträ: l’Instant Magic, skapad med Randa Hammami.

Idén till l’Eau de lit viskades till mig efter en reflexion från en trogen Guerlain-kund: “Ni har ingen parfym att sova med, för att parfymera lakanen, det är verkligen synd!” Hon hade rätt, det var en mycket vacker idé!

Innan min karriär inom parfymeriet var jag professionell makeupartist, färgerna är därför mycket viktiga för mig — jag är mycket “visuell”, det är min mest “öppna” sinneskanal.

En parfym föddes efter att jag sett filmen Marie Antoinette av Sofia Coppola. Den puderrosa färgen uppenbarade sig för mig efter denna film, och även idén om en körsbärsmacaron.

Jag “använde” denna idé för ett projekt i Exclusifs-serien: La Petite Robe Noire. Det självklara var att lägga till svarta noter (patchouli, lakrits, svart te, vanilj) för att balansera den rosa färgen tills man finner jämvikten mellan dessa två färger. Tack till Delphine Jelk.

Andra inspirationskällor:

• Monets tavlor för Jacques Guerlains skapande av L’Heure Bleue.
• Symfonin i Ravels Boléro för skapandet av Nahéma, parfym av Jean Paul Guerlain.
• Romanen La Bataille för skapandet av Mitsouko.
• Romanen Vol de Nuit för parfymen med samma namn.
• Jicky, förnamnet på den unga kvinna som Aimé Guerlain blev förälskad i.