Destillation inom parfymeri: Process, alembik och eteriska oljor

Råvarorna på parfymörens orgel

Totalt finns det 1 000 naturliga råvaror (de som berörs av destillation) och 3 000 syntetiska råvaror.

Bland detta breda utbud av 4 000 tillgängliga råvaror väljer parfymören ut 1 000 att placera på sin parfymorgel (en möbel som gör det möjligt för yrkesutövaren att ordna och klassificera sina flaskor med eteriska oljor), bland dem han föredrar eller som är tekniskt nödvändiga för att skapa sina dofter.

Varje år upptäcks och lanseras nya råvaror, medan andra försvinner på grund av en allt strängare lagstiftning.

Extraktionsmetoder för råvaror

Det finns flera olika extraktionsmetoder för parfymeriets råvaror:

• Destillation
• Extraktion med flyktigt lösningsmedel
• Kallpressning
• Enfleurage
• Headspace
• Extraktion med CO2 eller sofact

Destillationens historia: Från antiken till alembiken

Destillationsmetoden har använts sedan antiken och är en mycket gammal extraktionsteknik som sannolikt upptäcktes av grekerna. Destillation utförs med hjälp av en alembik (en stor behållare med ett långt böjt rör), vars namn kommer från ordet “ambix”, som betyder “vas” på antik grekiska.

Perserna var också bland de första att använda destillation för rosen. Denna metod förbättrades sedan under medeltiden och förfinades ytterligare under den arabiska civilisationen, från 800-talet (“alembik” kommer från arabiskans “al ‘inbiq”, som i sin tur härstammar från grekiskan). Destillation är fortfarande en central teknik inom traditionell parfymeri.

Vad är destillation?

Destillationstekniken gör det möjligt att bearbeta vissa blomblad, frön, bark, blad samt rötter. Dock kan inte alla råvaror inom parfymeriet behandlas genom destillation (de behandlas då med en annan extraktionsmetod — men bara vissa råvaror avger sin doft genom extraktion med flyktigt lösningsmedel).

Den tekniska funktionen

Destillation bygger på vattenångans förmåga att fånga eteriska oljor. Blommorna eller växterna placeras på en perforerad platta i den övre delen av kärlet.

När det gäller rosen täcks kronbladen med vatten (1 500 liter vatten krävs för 500 kg rosor) i en alembik, en stor behållare med ett långt böjt rör. Blandningen upphettas sedan till kokpunkten. När ångan stiger upp tar den med sig blommornas doftämnen och leder dem in i en spiralrörskylare, där ett kylsystem möjliggör kondensering av ångan.

Dekantering och florentinaren

Den vätska som erhålls är en blandning av eterisk olja (eller essens), som får dekantera i ett kärl kallat en “florentinare” eller “essencier”. Eftersom oljan inte kan blandas med vatten (de har olika densitet) stannar den på ytan (oljan utgör ungefär en tredjedel av slutprodukten): detta är dekanterings­fasen.

Vattnet, som är parfymerat, blir ett blomvatten som behöver destilleras ytterligare en gång. När det gäller rosen kallas detta vatten “rosenvatten”. Det används flitigt inom kosmetik och ibland i vissa dofter.

Utbyte, essens och absolut: Exemplet med rosen

Rosen (jfr Blommor) kan behandlas genom destillation; detta gäller bland annat den turkiska rosen och den bulgariska rosen, av den botaniska kvaliteten Damascena. Den turkiska rosens essens framställd genom destillation verkar främst i toppnoterna, som är mer flyktiga, och i hjärtnoterna, eftersom dess doft är fräschare, grönare och fruktigare, som en not av “litchi” eller “päron” (jfr Frukter).

Utbytet: Man bör veta att 4 500 kg färska rosenblad krävs för att erhålla 1 kg essens genom destillation. Eftersom råvaran värms upp under kokningen är det naturligt att slutresultatet inte ger exakt samma doft som en nyss plockad ros.

Med destillationsteknik kallas slutprodukten alltid “essens” eller “eterisk olja”.

Men råvaran kan också behandlas med flyktigt lösningsmedel (jfr Extraktion). I så fall kallas produkten “absolut ros”. Med denna teknik föredras kvaliteten Centifolia, även kallad “Grasse-rosen”. Den verkar främst i hjärtnoterna och basnoterna eftersom dess doft är rundare, sensuellare och rikare.

Blomvatten

Allt fler blomvatten framhävs i en parfyms sammansättning. I en doft tillsätts rosenvattnet, eller apelsinblomvattnet, i sista hand, i stället för destillerat vatten (och inte i det oljiga koncentratet).
Bra att veta: Blomvatten kan torkas och sedan återfuktas. Detta gör dem lättare att transportera och hantera (då det rör sig om ömtåliga produkter).

Exemplet med apelsinblomman

Apelsinblommans doft erhålls tack vare dessa två behandlingar:

• Hydrodestillation av apelsinblomman ger den produkt som kallas “Neroli”.
• Dess blad behandlas också genom destillation: den erhållna produkten kallas petit grain.
• Behandling av apelsinblomman med flyktiga lösningsmedel ger en produkt som kallas “absolut apelsinblomma”, rikare och sensuellare än Neroli (jfr Blommig doftfamilj).

Eau de brout är det vatten som samlas upp vid destillation av petit grain. Det finns också absolut av eau de brout. Det är en blommig not med vissa animaliska inslag.

Vilka material kan destilleras?

Här är några exempel på råvaror som kan behandlas genom destillation:

• Ylang-ylang
• Magnolia
• Vetiver
• Patchouli
• Mossor (jfr Träslag)
• Många aromatiska noter som salvia, lavendel, mynta och lavandin
• Kanel och andra kryddor

Däremot kan jasmin och tuberos till exempel inte behandlas genom hydrodestillation. Endast extraktion med flyktigt lösningsmedel kan utvinna doften från dessa blommor. I allt högre grad behandlas de genom enfleurage i Grasse, särskilt för de finaste parfymhusen.

Bra att veta: Destillation gör det möjligt att framställa essenser som ger parfymen mycket fräschör och lätthet, och som främst verkar i toppnoterna och hjärtnoterna.