Omdöme om Le Labo: Santal 33, Thé Noir 29 och Lys 41

1. Mitt möte med Le Labo

Det här är ett av de mindre kända varumärkena som ändå har blivit en framgång. Eftersom jag har arbetat i branschen i ett antal år kunde jag inte gå förbi det: jag känner naturligtvis till några av deras parfymer, jag har till och med vänner som bär dem, men jag kände inte till hela katalogen. Den här artikeln har gett mig möjlighet att fördjupa mig i deras skapelser och i deras säregna historia.

Eftersom jag har arbetat med Maurice Roucel på utvecklingen av flera parfymer gick jag för första gången in i Le Labos butik i Paris, nyfiken på vad han hade skapat. Och där tänkte jag: han älskar verkligen Guerlain! För Labdanum 18 har guerlinade i sig. Andra gången som det här varumärket fångade mitt intresse var när jag kände doften av Thé Noir 29 på en vän: jag blev verkligen charmad av parfymen (men bara av den!).

Fasaden på Le Labos butik, Carrer del Rosselló 226 i Barcelona, med skyltfönstret ”Le Labo Inc. Manufacturers of Fine Perfumery”.
Le Labos butik i Barcelona, i stadsdelen Eixample.

2. Le Labos historia: från Grasse till New York

Le Labo grundades av två personer: Fabrice Penot, som har gjort karriär i stora kosmetikakoncerner, bland annat hos L’Oréal, är duons kreativa visionär; och Édouard Roschi, som fick sin skolning hos Firmenich, är vetenskapsmannen och utvecklaren. De träffades i arbetet, hos Giorgio Armani Parfums, i början av 2000-talet, och blev vänner. Därefter bestämde de sig båda för att flytta till New York, med en önskan att skapa ett varumärke för ”slow perfumery”, med en ”hantverksmässig” anda, personliga flaskor och framför allt en önskan att skapa ett vackert varumärke inom kreativ parfymkonst.

År 2006 öppnade de den allra första butiken med laboratorium, Le Labo, i stadsdelen Nolita i New York (på Elizabeth Street), och arbetade med namnkunniga parfymörer som Daphné Bugey, Frank Voelkl eller Nathalie Lorson, de flesta från Firmenich, med undantag som Françoise Caron, vars sista tjänst var hos Takasago, eller Maurice Roucel.

Rostig staffliskylt av metall framför Le Labos butik: ”Le Labo Inc. Manufacturers of Fine Perfumery, 233 Elizabeth Street NYC”.
Adressen till den första butiken, i New York, visas ända ute på trottoaren i Barcelona.

År 2014 gick Le Labo med i koncernen Estée Lauder; huset leds i dag av Deborah Royer.

Dess filosofi: ”Vi föddes i Grasse och växte upp i New York”.

Det är ett minimalistiskt och avskalat varumärke, i butikernas utseende och i montrarna på varuhusen. Det är en medvetet laboratorieinspirerad stil, lite ”rå”, ”retro”, ”underground”, med ”barbershop-anda”: vita kakelplattor, svart, grått, röda tegelstenar, hyllor av metall, lådor av obehandlat trä, etiketter med hantverkskaraktär.

En mycket minimalistisk, enkel flaska, med en personlig etikett (ofta med kundens namn), som också anger datum och plats för tillverkningen.

Utbudet är stort och omfattar eaux de parfum, relaterade produkter, ljus, doftspridare, tillbehör för ljusvård, produkter för hår, skägg, ansikte och kropp. Santal 33, husets enorma succé, finns också som ljus, duschgel, schampo och kroppslotion, och kan fyllas på i butik.

Gammaldags handfat omgivet av hyllor med Le Labos schampon, duschgeler och krämer, mot en vägg med mönstrade kakelplattor.
Produkter för kropp och hår, uppställda runt ett handfat.

3. Mitt omdöme som skapare: antalet ingredienser, och ett hus som fortfarande är nisch

Det finns också antalet ingredienser som står på etiketten, bredvid parfymens namn, ”vilket är ett mycket marknadsföringsvänligt argument” som kan imponera på kunderna. Men för mig betyder det ingenting, eftersom man kan göra mästerverk med få ingredienser lika väl som med en lång lista (även om man i branschen, liksom i matlagning, säger att man har större chans att skapa en exakt, signerad parfym med få råvaror): allt beror på parfymörens talang och på dennes orkestrering. Talet är verkligen antalet ingredienser, med ett roligt undantag: Another 13 har fått sitt namn efter tidskriften AnOther, för vilken den skapades.

Flaskan Le Labo Thé Matcha 26 i en hand, med etiketten ”Labelled in our lab, On date of preparation, For tester”.
Le Labos etikett: platsen, tillverkningsdatumet och mottagaren.

Syftet med den här ”halvt skräddarsydda” modellen, eller snarare ”personliga på disken”, är att skapa en ”mer personlig relation till kunden” och till parfymen, och att lyfta fram hantverkskunnandet.

Jag tycker att det fortfarande är ett mycket vackert nischvarumärke: Violette 30, som kom ut nyligen, har övertygat mig om det.

4. Rundtur i kollektionen

Stora parfymörer ligger bakom Le Labos parfymer. Daphné Bugey, från Firmenich, har signerat en stor del av husets första parfymer:

Hyllor av svart metall fyllda med burkar med råvaror och bärnstensfärgade flaskor, ovanför ett gammalt bord där Le Labos testflaskor står på rad.
Råvarorna och testflaskorna i kollektionen.

Le Labo Rose 31 (2006): en av hennes största skapelser och en av märkets första parfymer. Hon lyckades tolka Grasse-rosen på nytt och göra den mer androgyn och mörk med träiga och kryddiga noter (spiskummin, ceder, mysk). En vacker ros som verkar mycket naturlig och fräsch i toppen, och som får mer skärpa i basnoterna.

Le Labo Bergamote 22 (2006): en av husets oumbärliga bästsäljare, som förenar en ljus citrusfräschör med ett träigt och ambrerat djup. En parfym full av kontraster, som ändå förblir mycket fräsch. Jag blev inte förvånad över den bristande hållbarheten: det är mycket svårt att ge hesperidiska noter hållbarhet.

Le Labo Lys 41 (2013): en vit blommig komposition, intensiv, solig och exotisk (lilja, tuberos, jasmin). En parfym med exotisk prägel, som tar er till paradisöarna.

Le Labo Neroli 36 (2006): en marin och fräsch blommig parfym kring apelsinblomma. En bra parfym, men inget riktigt originellt.

Därefter Le Labo Fleur d’Oranger 27 (2006), av Françoise Caron: en vacker apelsinblomma, i sällskap med petitgrain, mycket fräsch i toppen med sina citrusfrukter. I samma anda, Diptyque Eau des Sens (som presterar bättre).

Le Labo Labdanum 18 (2006), av Maurice Roucel: en orientalisk, eller ambrerad, animalisk och myskig doft, i stil med Shalimar från Guerlain, med noter av labdanum och mysk. En mycket sensuell parfym. Jag har tyckt mycket om hur den utvecklas på huden. Han har också skapat Le Labo Jasmin 17 (2006), en figurativ och enkel tolkning av den blomman.

Le Labo Another 13 (2010), av Nathalie Lorson: en myskig, modern och mystisk parfym, med en andra-hud-effekt. Den uppskattas för sin diskreta elegans. Ni vet att jag älskar myskiga och rena parfymer: på doftremsa älskade jag den. Tyvärr blev jag besviken på huden, eftersom det finns ambrerade träiga noter som är ”aggressiva” för mig, och som är där för att ge kraft åt de myskiga noterna, som är mycket dova. Det finns egentligen inga topp-, hjärt- och basnoter: jag uppfattar den snarare som en boll, en cocooning-parfym som omsluter. Helvetolide (vit mysk), ambroxan, ambrette (naturlig vit mysk), päron, Iso E Super (mjuk träig not).

Flaskan Le Labo Another 13 framför en tygpåse med texten ”Le Labo Inc. Plans techniques”.
Le Labo Another 13.

5. City Exclusives

Hos Le Labo finns dessutom en exklusiv kollektion med 19 dofter, City Exclusives, som anspelar på de städer som nämns och som är exklusiva för försäljningsställena i respektive stad:

Parfym Stad Parfym Stad
Vanille 44 Paris Tabac 28 Miami
Gaiac 10 Tokyo Musc 25 Los Angeles
Myrrhe 55 Shanghai Coriandre 39 Mexico City
Cuir 28 Dubai Baie Rose 26 Chicago
Poivre 23 London Aldéhyde 44 Dallas
Tubéreuse 40 New York Benjoin 19 Moskva
Cedrat 37 Berlin Limette 37 San Francisco
Osmanthus 19 Kyoto Citron 28 Seoul
Mousse de Chêne 30 Amsterdam Shiu 25 Peking
Bigarade 18 Hongkong

Dessa parfymer är sällsynta föremål och finns bara i de nämnda städerna, vilket får kunderna att samla på dem: jag tycker att det är en utmärkt marknadsföringsidé. En gång om året, i september, anordnar Le Labo evenemanget City Exclusives, under vilket dofterna reser över hela världen. Vissa parfymer kan fyllas på i de deltagande butikerna.

6. Mina favoriter

Först: Le Labo Thé Noir 29

Det är en skapelse av Frank Voelkl. Den här parfymen, mindre känd än Santal 33, är för mig en parfym med stor klass, mycket sexig. Det är en kombination av svart te, bergamott och fikon: närvarande, distingerad och len på en gång, för mig den mest sofistikerade av märkets parfymer. Det är en parfym som jag gärna känner på en vän som jag uppskattar mycket, men jag skulle inte kunna bära den själv. Jag tycker verkligen att den skiljer sig från de andra, den är ganska kreativ.

Flaskan Le Labo Thé Noir 29 i en hand ovanför ett träbord.
Le Labo Thé Noir 29, min favorit.
  • Topp: bergamott, lagerblad
  • Hjärta: fikon
  • Bas: svart te, vetiver, ceder, mysk

Hållbarhet: cirka 7 timmar.

Jag har svårt att hitta motsvarigheter till den; på mycket långt håll, hos Cartier, Les Heures de Parfum XIII La Treizième Heure.

Därefter: Le Labo Santal 33, den stora succén

Den skapades av Frank Voelkl, parfymör på Firmenich i New York, som har en förtrolig relation till Le Labo och till dess grundare Fabrice Penot. Frank har också skapat Iris 39, Benjoin 19, Musc 25 och Ylang 49.

Flaskan Le Labo Santal 33 i en hand vid en doftremsa, på en grå disk.
Le Labo Santal 33, på doftremsa.

Det är en träig parfym som har charmat både män och kvinnor, och ännu mer i New York. Den bärs till och med av stjärnor, vilket har bidragit till dess världsomspännande framgång.

Santal 33 är en krämig träparfym, tack vare sandelträet, det är säkert, men den ger mer en sandelträeffekt än en identifierbar sandeltränot. Man ska veta att sandelträ inte alls är lätt att arbeta med: det är en mjölkaktig träig not, men mycket dov och inåtvänd, som knappt sprider sig, men som däremot har utmärkt hållbarhet. Den åtföljs ofta av andra träslag för att lyfta fram den. Här har man valt australiskt sandelträ, som inte är lika krämigt och mjölkaktigt som indiskt sandelträ.

Jag känner sandelträ i Santal 33, men i själva verket känner jag mer ceder; den mjuka och pudriga effekten måste komma från viol, iris och vit mysk. Jag känner en fikonnot, som inte nämns någonstans! I basnoterna uppfattar jag en mjuk, lätt rökig läderton.

Dess framgång beror också på hållbarheten, projektionen och en signatur som man känner igen bland tusen. Eftersom det är märkets stjärnparfym har den kopierats mycket av konkurrenterna, och det finns många ”dupes”. Sammanfattningsvis skulle jag säga att den är både signerad, igenkännbar och lätt att bära. Basnoterna är ännu mer ljuvliga än de som kommer före.

  • Topp: kardemumma, viol (jag uppfattar också peppar)
  • Hjärta: australiskt sandelträ, ceder, papyrus
  • Bas: läderaktiga noter, iris, myskiga noter, ambrox (jag uppfattar också vanilj)

Hållbarhet: 7 till 9 timmar.

Om ni tycker om Santal 33 kan ni också komma att tycka om Caron Santal Précieux, BDK Parfums Gris Charnel, Hermès Santal Massoïa, Van Cleef & Arpels Santal Blanc, Tom Ford Bois Pacifique, Valentino Rockstud Noir (kollektionen Anatomy of Dreams) eller Dries Van Noten Santal Greenery.

På tredje plats: Le Labo Lys 41

Jag tyckte om den här exotiska blomsterbuketten på huden, som får en att tänka på semester på avlägsna öar. Den tillhör familjen soliga blommiga dofter. På huden är den ganska kraftfull och har en bra hållbarhet, cirka 7 till 8 timmar. Den är mycket närvarande i 4 till 5 timmar, därefter mjuknar den mycket. Den är ljus och sensuell; jag skulle kunna bära den, eftersom jag älskar de här solfyllda noterna.

Flaskan Le Labo Lys 41 i en hand, med gyllene vätska.
Le Labo Lys 41.

Ni kan också tycka om en parfym som jag älskar: Estée Lauder Bronze Goddess eau de parfum, med en bra hållbarhet på cirka 7 till 9 timmar, eller Guerlain Terracotta Le Parfum, som jag har utvecklat.

7. För att upptäcka huset

De tre parfymer som jag skulle rekommendera för att lära känna märket, om ni söker fräschör och parfymer som är lätta att bära: Le Labo Bergamote 22, Le Labo Thé Matcha 26 och Le Labo Lavande 31 (en originell lavendel).

Flaskan Le Labo Bergamote 22 i en hand framför raden av testflaskor.
Le Labo Bergamote 22, för att börja.

8. Det som har övertygat mig mindre

Det är mycket få parfymer som inte har charmat mig: Le Labo Ambrette 9 har inte riktigt charmat mig, inte heller Le Labo Patchouli 24, som inte luktar särskilt mycket patchouli, utan snarare har en ”cade”-not, tjära.

9. Sammanfattning

Parfym Parfymör År Doftfamilj För vem
Le Labo Thé Noir 29 Frank Voelkl 2015 te, fikon, träig för den djärva
Le Labo Santal 33 Frank Voelkl 2011 krämig träparfym för att bli omhuldad och lämna ett stort sillage
Le Labo Lys 41 Daphné Bugey 2013 solig blommig älskare av solfyllda noter
Le Labo Bergamote 22 Daphné Bugey 2006 hesperidisk, träig för att börja
Le Labo Thé Matcha 26 ej angiven 2021 fräsch för att börja
Le Labo Lavande 31 Daphné Bugey 2023 originell lavendel för att börja

10. Min slutsats: vem vänder sig Le Labo till?

Jag har stor respekt för det här varumärket, så som jag hade för huset Frédéric Malle; det senare erbjuder en abstrakt, sofistikerad parfymkonst.

Jag tycker att alla parfymer i stort sett är extremt lyckade: urvalet är enormt, och kvaliteten finns där. Eftersom syftet är att arbeta med en särskild råvara är det en ganska figurativ parfymkonst, enklare för många av parfymerna.

Le Labo har lyckats bygga upp en stark identitet genom att erbjuda en annan syn på lyx: mindre ostentativ, mer autentisk, sinnlig och personlig. Målet är att skapa en mer personlig relation till parfymen och att värdesätta hantverkskunnandet.

För att börja, Bergamote 22 och Thé Matcha 26 eller Lavande 31; för den djärva, Thé Noir 29; och för att bli omhuldad och lämna ett stort sillage, Santal 33.

Läs också: