Vårt omdöme om parfymerna från Diptyque: Sylvaine Delacourtes blick

1. Introduktion: Mitt möte med 34 boulevard Saint-Germain

Min första recension går till ett märke som präglade min början inom parfymvärlden. När jag för många år sedan gick till Diptyque på 34 boulevard Saint-Germain, på inrådan av en väninna, mötte jag där två mycket kända franska skådespelare som jag beundrade oerhört mycket. Jag insåg att hon hade haft rätt: den här adressen har verkligen “klass”.

2. Husets historia och olfaktoriska DNA

Det här märket tillhör tre konstnärer, inte parfymörer utan personer passionerade av konst och skönhet: den ena är målare, den andre kommer från teatervärlden och den tredje är inredare. Till en början sålde de sina tyger, föremål de hittat på loppmarknader eller tagit med sig från sina resor. Därefter beslutade de sig för att lansera doftljus, och det blev en omedelbar succé. Varför namnet Diptyque? Helt enkelt eftersom deras två skyltfönster var identiska – märkets namn var självklart!

Den berömda och särpräglade ovala etiketten inspirerades av ett tyg som de hade tänkt ut med dansande bokstäver som skulle tydas genom att blunda med höger öga. Den här logotypen, som är omöjlig att förväxla, med en framsida som läses genom glasflakongen, innehåller alltid ett dolt budskap som berättar parfymens historia.

Det var 1968 som Diptyque tog ett steg framåt och lanserade sin första eau de toilette, inspirerad av en pot-pourri från 1500-talet och skapad av Norbert Bijaoui: dess namn, L’Eau. Denna diskreta adress blev så småningom oumbärlig. Det är ett av de första nischmärkena som ända fram till i dag har bevarat sin ursprungliga anda: grafisk konst, poesi, reseminnen och en hyllning till råvarorna.

3. Sylvaine Delacourtes kritiska omdöme

Jag passade på under mitt senaste besök att känna på de parfymer som särskilt har fångat mig hos dem. Många är mycket välgjorda och av mycket hög kvalitet. De är fasetterade, kvalitativa, med närvaro, utan att falla in i den nuvarande trenden med “riktigt too much-bomber”.

Diptyque anlitar alltid ansedda parfymörer, vilket mycket ofta ger vackra, välkonstruerade parfymer. Man känner att det finns en konstnärlig ledning som respekterar märkets DNA. Värt att notera är att det numera finns återfyllningsbara doftljus; för mig är de lite för dyra, men mycket snygga i designen, och deras dofter har skapats av Olivia Giacobetti.

Ändå behåller jag min kritiska blick. Här är två skapelser som övertygade mig mindre:

• Min besvikelse över Lazulio: Det finns en senare parfym som gjorde mig besviken på huden, för på doftremsan hade den ändå lockat mig. Det är Lazulio ur den nya kollektionen Les Essences, en grön parfym med noter av rabarber och rökelse. Den skapades av Quentin Bisch, en parfymör känd för att skapa slagkraftiga parfymer med ett nukleärt sillage. Tyvärr är Lazulio långt ifrån detta: för mig är den alltför blyg, både i sillage och i hållbarhet, trots att den nyligen har fått ett pris av parfymvärlden.
• Mitt omdöme om L’Eau Papier: En annan parfym som jag inte gillade, trots att namnet och idén tilltalade mig: det är L’Eau Papier. Den innehåller träiga ambranoter som inte finner nåd inför mina ögon. De lägger sig som en “svart” fläck mitt i det vita hos myskiga noter, risånga och mimosa. Dessa ambraträ som jag avskyr, extremt torra, som river i näsan och som finns i många av de senaste lanseringarna, är en enkel lösning för att ge mycket styrka och sillage. För mig är de vulgära och skrikiga.

4. “Topp 3” över de bästa parfymerna från Diptyque (och mina pärlor)

Här är mitt urval av parfymer, perfekta för perioder med stark värme, men som kan bäras året runt.

Fleur de Peau

• Doftfamilj: Blommig myskig
• Huvudnoter: Mysk, Iris, Rosépeppar, Ambrette.
• Sylvaines omdöme: Det är min favorit. Ni känner till min kärlek till myskiga noter och jag måste erkänna att jag är mycket “kräsen” i det här registret, men den här är en ren fröjd. Mysken i kombination med iris och rosépeppar i toppen gör den till en mycket beroendeframkallande doft. Den skapades av en parfymör som jag tyckte mycket om och som gick bort alltför ung: Olivier Pescheux.

Philosykos

• Doftfamilj: Träig fruktig (Grön)
• Huvudnoter: Fikonblad, Fikon, Kokosnöt, Ceder.
• Sylvaines omdöme: Uppbyggd kring fikonbladet är detta en mycket fräsch doft med sina spröda gröna noter och sina träiga noter i botten. Även om Premier Figuier från L’Artisan Parfumeur var en föregångare till dessa noter inom parfymvärlden (mer mjölkig, mer fasetterad), skapades båda av samma begåvade parfymör: Olivia Giacobetti.

Orphéon

• Doftfamilj: Träig pudrig
• Huvudnoter: Enbär, Ceder, Tonkaböna, Jasmin.
• Sylvaines omdöme: Skapad som en hyllning till jazzbaren som låg alldeles intill den första butiken i Saint-Germain. Olivier Pescheux lyckades återskapa den föreställda stämningen i denna bar med mycket närvarande tobaks- och träiga noter. Det är en parfym med en aning retrokänsla. Den är inte min favorit, eftersom dessa noter inte tillhör mitt personliga olfaktoriska register, men den är märkets etta i världen: det bevisar att den har stora kvaliteter.

De mycket hedervärda omnämnandena (Måste testas)

• L’Ombre dans l’eau (1983): Återskapar stämningen i en engelsk trädgård efter regnet, med sina daggvåta rosor och sina noter av svarta vinbär. En vegetabilisk, grön och fräsch parfym som har inspirerat många andra skapelser inom parfymvärlden.
• Do Son (2005): Inspirerad av en badort i Vietnam. Fabrice Pellegrin har arbetat med en tuberos, apelsinblomma och jasmin, uppfriskade av en havsvind. Jag som inte särskilt gillar tuberos, eftersom den ofta är för narkotisk och påträngande, tycker att den här snarare är fräsch och solig.
• L’Eau des Sens (2016): En ode till pomeransträdet (petit grain, apelsinblomma, neroli) understödd av enbär och patchouli. Ett anmärkningsvärt sillage. Man ska veta att jag är “fan” av apelsinblomma!
• Tam Dao (2003): Idealisk för vintern, att dela mellan kvinna och man. En sandelträ (en mycket svårarbetad not) magnifikt förenad med ceder och cypress. Stor respekt för arbetet med sandelträet: till skillnad från vissa parfymer med samma namn doftar den här verkligen sandelträ. Denna eau de toilette skapades av Daniel Molière och denna eau de parfum av Cécile Matton.
• Vetyverio: En vetiver tolkad av Olivier Pescheux, fräsch och blommig. Den har både karaktär och är oerhört lätt att bära.

5. Slutsats: Vem vänder sig det här märket egentligen till?

Diptyque lanserar många nyheter varje år tack vare en oerhört rik katalog (ibland med sorgliga försvinnanden, som mitt saknade doftljus Biscuit). Det är verkligen butiken att hålla kär för att hitta en present som garanterat kommer att glädja. Eftersom jag inte tycker om att köpa en doft till någon om jag inte känner till namnet på hens favoritparfym, köpte jag där förresten det så chica “diskmedlet” med apelsinblomma!

Slutordet: Om ni gillar snarare diskreta, välkonstruerade och eleganta parfymer med hedervärda sillage, sätt fart. Men om ni är av dem som älskar ett sillage +++ med noter av oud eller träiga ambranoter, gå vidare. Diptyque har än så länge inte låtit sig vaggas av tidens sirensång, det vill säga dofter med en mycket fruktig, mycket gourmand eller mycket “mellanöstern”-orienterad inriktning som känns på en kilometers avstånd.