1. Introduktion: Guerlain öppnar historien om L’Heure Bleue
Stora nyheter hos Guerlain: parfymhuset lanserar en helt ny doft som bär det mytomspunna namnet L’Heure Bleue, skapad av Jacques Guerlain 1912. Helt nyligen beslutade Delphine Jelk, parfymör hos Guerlain, att omtolka detta monument. Man kan bara känna respekt, för att inte säga rädsla, när man rör vid en sådan myt. L’Heure Bleue representerar mer än ett sekels historia.

Kunder som ännu inte är bekanta med Guerlains värld är nyfikna. De lockas av det vackra, poetiska namnet och den magnifika flakongen med sin blå toning. Lägg till detta en modern tv-reklam med en blond gudinna i huvudrollen, samt en stark närvaro i sociala medier: det väcker nyfikenhet, och det fungerar!
De trogna kunderna till huset och de som älskar den orientaliska noten är däremot vilsna. Denna klassiska kundkrets, som är ganska fransk (eftersom L’Heure Bleue från 1912 aldrig riktigt korsade landsgränserna, till skillnad från Shalimar), känner inte igen sig. Jag hör ofta: ”Den liknar inte alls originalet”, eller ”Varför behålla samma namn om parfymen är så annorlunda?”. Kort sagt, de är omtumlade.

2. Domen: Vem riktar sig den nya versionen till?
Jag vill lugna er direkt: originalet av L’Heure Bleue kommer inte att försvinna ur sortimentet. L’Heure Bleue 2026 riktar sig framför allt till en yngre kundkrets som ännu inte känner till Guerlain, och ännu mindre originalparfymen.
- Till er som är trogna originalet: Om L’Heure Bleue från 1912 är er signaturdoft och ni får komplimanger för den, behåll den. Det är en magnifik och unik parfym med en otrolig närvaro.
- Till er som upptäcker doften för första gången: Om ni tycker att den klassiska versionen är för retro, för intensiv eller för pudrig, prova denna nya moderna version från 2026! Det är en elegant, fräsch och luftig parfym som är lätt att bära i alla sammanhang. Dess subtila sillage är underbar.

3. Doftmatchen: L’Heure Bleue 1912 möter 2026 års version
Det viktigaste i korthet
| L’Heure Bleue 1912 | L’Heure Bleue 2026 | |
|---|---|---|
| Skapad | 1912, av Jacques Guerlain | 2026, av Delphine Jelk |
| Doftsignatur | Aromatisk inledning, blommigt hjärta med marshmallow-ackord, balsamisk, pudrig och vaniljdoftande botten | Ozonhaltigt ”blå himmel”-ackord med päron, luftigt blommigt hjärta, botten av iristinktur |
| Karaktär | Kraftfull, omslutande, nostalgisk, en aning retro | Elegant, fräsch och luftig, subtil sillage |
| Hållbarhet | En hel dag eller mer på huden, och månader på kläder | Minst cirka 8 timmar, beroende på din hud |
| För vem | En signaturdoft för speciella kvällar och kalla årstider | En vardagsparfym, lätt att bära i alla sammanhang |
L’Heure Bleue från 1912, monumentet
Den klassiska L’Heure Bleue är ingen lättburen parfym. Jag bar den för övrigt i över 20 år, det var min ”signatur”. Men i dag längtar jag efter lättare noter. Eftersom jag tillbringar mycket tid i Spanien kan jag inte längre bära den i varmt väder, utan sparar den enbart till speciella kvällar.

L’Heure Bleue från 1912 är en mångfacetterad parfym. Inledningen är aromatisk och pendlar mellan timjan och anis. Det blommiga hjärtat avslöjar ett marshmallow-ackord (apelsinblomma och vanilj), medan den balsamiska och pudriga botten (en smörig iris) blir mjuk, mycket omslutande och sinnlig. Det är en nostalgisk doft, en aning retro. Den har blivit en verklig legend och har en fenomenal styrka och hållbarhet. På huden håller den en hel dag, eller mer. På kläder kan avtrycket dröja sig kvar i månader.
Doftpyramid L’Heure Bleue 1912:
- Topp: timjan, anis, dragon, muskotsalvia, citrus, neroli
- Hjärta: apelsinblomma, jasmin, heliotrop, viol, nejlika, rosnoter
- Botten: balsamiska noter, iris, mossa, vanilj, tonkaböna, rökelse, läder, animaliska noter, kryddiga noter
2026 års version, Delphine Jelks vision
Delphine Jelk har en djup respekt för Guerlains arv och tradition. Med denna 2026-version ville hon hylla Jacques Guerlains skapelse och samtidigt omtolka den. Hon tog betydligt större risker än med sin senaste omtolkning av Shalimar (Shalimar Essence). Hon ville uttrycka L’Heure Bleue på ett modernt och mer lättburet sätt, samtidigt som den ursprungliga doftsignaturen bevarades.
I toppnoten har hon ersatt de klassiska citrusnoterna och de aromatiska noterna med ett helt nytt ackord som hon har döpt till ”blå himmel”. Det är rent, fräscht och klart, och påminner om doften av nytvättat, luftigt linne, vilket gör det mycket lämpat för vardagsbruk.
För att tolka detta ackord använde hon ozonnoter. Ni vet, de man känner i bergen på vintern, mitt bland snön och på hög höjd, nära himlen, och som ger känslan av att andas in en stor klunk ren luft. Ackordet har sedan klätts i saftigt päron och neroli. I hjärtat finns apelsinblomman fortfarande kvar, men bearbetad på ett mer luftigt sätt, med marshmallow-ackordet återgivet i filigran tillsammans med en touch av jasmin.
I botten har Delphine utvecklat en exklusiv och ytterst sinnlig råvara: iristinktur. Det bör man veta att irisen bara avslöjar sin fulla kraft efter tre år. Det är parfymeriets sanna blå guld. När rhizomen väl har odlats skördas de, rengörs för hand och torkas sedan långsamt.
Malda till ett fint pulver får de sedan dra i alkohol. Otaliga försök krävdes för att hitta den perfekta balansen. Resultatet? En vacker, stigande iris, genomlyst av solen, pudrig och förhöjd av myskiga noter, allt understött av Ambroxan som ger den en utmärkt hållbarhet.

Doftpyramid L’Heure Bleue 2026:
- Topp: ozonnoter, päronnot, anisnoter, bergamott, apelsin, neroli
- Hjärta: apelsinblomma, jasmin, ros, ylang-ylang
- Botten: vanilj, iristinktur, kumarin, patchouli, kryddor, ambroxan
Bottnen i detta nya verk är sinnlig, precis som en äkta Guerlain ska vara. Den är omslutande, mjuk och skön. Behaglig både dagtid och kvällstid, den finns kvar utan att någonsin bli påträngande. Hållbarheten är minst cirka 8 timmar, beroende på kemin med er hud.
Sylvaines tips: Våga layra
Jag har vänner som älskar den klassiska L’Heure Bleue och som har vågat kombinera den på huden med den nya Heure Bleue. Målet? Att få både den enas historiska djup och den andras strålande friskhet. Det är djärvt, men jag måste säga att det fungerar riktigt bra!
Om ni är förtjust i irisnoten eller vaniljnoten kan ni också kombinera den med Guerlains signaturextrakt inom Haute Parfumerie, för att förstärka både noten ni gillar och doftens sillage och hållbarhet, och på så sätt skapa er egen ”skräddarsydda kreation”.

4. Bakom kulisserna: Min historia med Delphine Jelk
Innan jag avslutar vill jag att ni får lära känna skaparen bakom denna nya parfym. Delphine Jelk är kreativ chef för parfymer hos Guerlain. När jag träffade henne första gången arbetade hon på komponeringsföretaget Drom, och jag blev verkligen professionellt förtjust.
Utöver sina parfymörstudier hade hon även läst mode: hon utstrålade sinne för estetik. Jag kände direkt hos henne en stor öppenhet, en sällsynt känslighet och elegans.
Jag briefade henne då om projektet La Petite Robe Noire. Vi utvecklade det tillsammans utifrån ett ackord hon hade föreställt sig: en makaron med ros och körsbär. Doften lanserades först i de exklusiva kollektionerna 2009, och internt var det knappt någon som trodde på den! Framgången i butikerna kom ändå omedelbart, även om Guerlains hängivna kunder gick hårt åt mig på min dåvarande blogg. Man skrev till mig: ”Det här är ingen Guerlain!”, ”Det är Chanel som borde ha lanserat den!” eller ”Den här parfymen liknar konfekt!”.
Den trevliga överraskningen var att vi hade tänkt oss den för att föryngra vår kundkrets, men den kom till slut att tilltala alla generationer. Thierry Wasser modifierade den sedan något inför den internationella lanseringen 2012, och den nyskapande animerade reklamfilmen av Kuntzel och Deygas gjorde den till den absoluta bästsäljare vi känner till i dag.
Jag tyckte så mycket om att arbeta med Delphine att jag drev på för att få in henne hos Guerlain. Vi utvecklade sedan många dofter tillsammans med stor glädje (Tonka Impériale, flera Aqua Allegoria…). Sedan jag lämnade huset har hon fått allt större ansvar inom Maison och lanserat fantastiska kreationer: Tobacco Honey, Patchouli Paris, Vétiver Fauve, Oud Nude, Cherry Oud, Santal Pao Rosa, Musc Outreblanc, Néroli Outrenoir, Joyeuse Tubéreuse, och den stora framgången Aqua Bloom. Jag beundrar verkligen hennes karriär, som i december 2024 kröntes av hennes utnämning till Chevalier de l’ordre des Arts et des Lettres.
5. Guerlains djärvhet och slutsats
Den breda allmänheten, särskilt de yngre, känner inte till den klassiska L’Heure Bleue. Detta nya verk är mycket djärvt: jag har aldrig känt något likvärdigt hos konkurrenterna.

Det handlar inte bara om en omtolkning av 1912 års parfym, utan om en tolkning av själva konceptet L’Heure Bleue: firandet av ett svävande ögonblick, där allt är tyst. Det är dessa sista stunder före skymningen, som om den nattblå himlen lade sig mot huden. En blå timme så unik för Paris, som Delphine har velat hylla.
Den nya Heure Bleue andas en fräsch, lätt sval och mycket luftig, rusande vind, som för med sig milda och soliga blommor på sin väg, för att till sist landa i en pudrig och subtilt vaniljdoftande irisbotten. Den är hållbar, men aldrig tung eller sockrig. Det är en äkta, innovativ Guerlain.

Sylvaines råd: Precis som med alla Guerlains parfymer, prova den på huden. På doftstrimman av papper är nämligen ozonnoterna mer framträdande och kan förvränga er upplevelse.
Låt oss för övrigt påminna om att Guerlain alltid har varit synonymt med djärvhet och innovation:
- Första användningen av fruktiga noter (persika) i Mitsouko
- Första unisexparfymen med Jicky
- Första rent orientaliska parfymen för kvinnor med Shalimar (och för män med Habit Rouge)
- Första parfymen med svarta vinbär med Chamade
- Första parfymen med överdos av sandelträ med Samsara
- Första parfymen med överdos av viol och iris med Insolence
- Första parfymen med körsbärsackord med La Petite Robe Noire
- Första parfymen med en tolkning av mandel för män med L’Homme Idéal

En innovativ parfym är också en parfym som delar meningarna: antingen älskar man den, eller så tilltalar den inte. Men det är typiskt för kreationer med stark personlighet.
Låt oss därför sluta jämföra den med 1912 års version. Känslan finns där, och det är det viktigaste för att fortsätta berätta denna vackra historia. Det hade varit så synd att inte modernisera ett så poetiskt namn genom att tolka det med dagens doftkoder. Detta initiativ kommer dessutom att ge många människor möjlighet att samtidigt upptäcka originaldoften.
Att i dag ta en så mytomspunnen parfym och besluta sig för att lyfta fram den i ett nytt ljus är, för mig, en utmärkt idé.



