Sommaren har flugit iväg, bladen börjar falla och dagarna blir kortare. Kanske har ni haft mindre lust att bära parfym under sommaren, på grund av värmen, den höga luftfuktigheten, solskyddskrämernas allestädes närvarande doft, eller av rädsla för fläckar på huden orsakade av vissa råvaror, ofta naturliga men fotosensibiliserande.
Lusten kommer tillbaka, samtidigt som de nya modetrenderna. Kläder som sitter tätare mot kroppen väcker också lusten att klä dem i vackra dofter.
Av en höstparfym förväntar man sig fortfarande lite friskhet, men också mer komfort, mer omslutande toner, en tydligare signatur och ett sillage. Adjö till de citrusfriska, blommiga och soliga tonerna: vi ses nästa år.
Ni kan förstås återvända till den parfym ni är trogen, er signaturdoft. Men innan dess, varför inte välja en övergångsparfym, för att stå för den här lusten till förändring?
Här är mina doftfavoriter, både inom den klassiska parfymeriet och bland mindre kända märken, som också kallas ”nischparfymer”. Alla mina rekommendationer är parfymer som jag tycker är eleganta och lätta att bära, och som jag nästan alla har provat.
1. Fikon: den mjuka övergången
En vacker övergång från sommaren kan skapas av gröna toner, de som doftar nyklippt gräs, sav och skrynkliga blad. I det registret finns en not som är både grön och fruktig, mycket behaglig på hösten: fikonet.
Någon naturlig fikonnot finns inte. Man måste tolka den på nytt, och varje parfymör komponerar den på sitt sätt: en grön not som kallas stémone, kombinerad med mjölkiga toner som kokos, och därefter med träiga toner: sandelträ, vetiver eller ceder.
Den finns nästan överallt, i alla parfymhus. Här är de jag föredrar.
Un Jardin en Méditerranée (Hermès)
Den första i en lång serie, skapad av Jean-Claude Ellena. Jag hade turen att, innan han kom till Hermès, gå en utbildning med honom i Grasse. Han har en obestridlig pedagogisk gåva, och har för övrigt skrivit många böcker om parfym, som alla har blivit framgångar.
Denna eau de toilette är uppbyggd kring fikonet, men på ett subtilt och mycket mångfacetterat sätt. Den frammanar en yppig trädgård i Tunisien. Det är en parfym som man aldrig tröttnar på, och som jag gärna bär.
Jean-Claude Ellena har ersatts av Christine Nagel, men jag har en klar förkärlek för hans skapelser. Han har bara skapat underverk, både i den privata kollektionen Hermessences och i det klassiska sortimentet, med underbara Terre d’Hermès.
Noter: citrusfrukter, fikon, apelsinblomma, persika, cypress.
Hållbarhet: bra, cirka 6 timmar. Finns fortfarande kvar på kläderna flera dagar efteråt.
Gott att veta: Guerlain lanserade först detta segment som förenar friskhet och hållbarhet, med hyllningen till naturen som gemensam nämnare: Aqua Allegoria år 1999. Därefter kom Jardins hos Hermès 2003, Escales hos Dior 2008 och Eaux hos Chanel 2018.
Figuier Eden (Armani Privé)
En mycket vacker doft kring fikonet, på en gång mångfacetterad, frisk och uthållig. Fikonets gröna och krispiga sida mjukas upp av mjukheten hos iris.
Denna parfym skapades 2012 av Christine Nagel, i dag parfymör hos Hermès. Det var innan hon började där som vi tillsammans utvecklade Élixirs Charnels för Guerlain.
Det är en elegant parfym, utan risktagande, som går att dela med andra. Den är inte särskilt vågad, men den är uppfriskande och lätt att bära.
Noter: rosa peppar, fikon, te, iris.
Hållbarhet: medelgod, 4 till 5 timmar.
Dioriviera (Dior)
Den skapades 2023 av Francis Kurkdjian och talar om södra Frankrike. Den är mycket behaglig och lätt att bära. Det som är synd är att parfymören har kopierat sig själv något, genom att återanvända upplägget från Fleur de Figuier, som han komponerade för Roger & Gallet 2013.
Hittills har jag inte fått någon riktig kärlek vid första doften bland de dofter han har skapat hos Dior. Jag längtar efter att känna hans version av Jasmin des Anges som eau de parfum.
Noter: fikon, ros, jasmin, sandelträ.
Hållbarhet: medelgod, cirka 4 till 5 timmar.
2. Chypre: höstens hjärta
När temperaturen verkligen sjunker illustrerar chypreparfymerna den här årstiden på ett underbart sätt.
Vad betyder ”chypre”? Det är dofter som alltid är träiga, ofta med patchouli, ibland med mossor (evernyl) och labdanum. Dessa toner kan klädas på olika sätt: med citrusfrukter, och mycket ofta med ros.
Jag rekommenderar att ni läser min artikel om chypredofter för att få veta hemligheten bakom detta ackord, dess komposition och dess ursprung.
En chypre doftar höstlöv, fuktig jord, lav, trädmossa och rökt trä. Djupa och mystiska toner som väcker lusten att krypa ihop i en kashmirschal, framför en brasa med en god kopp te.
Parfymrådgivarna har alltid sagt till mig att kvinnorna och männen som väljer chypredofter alla har en sak gemensamt: en rejäl karaktär.
Rose Barbare (Guerlain, L’Art et la Matière)
En chypre klädd i ros, som jag utvecklade tillsammans med Francis Kurkdjian.
Jag är inte särskilt förtjust i ros, av smak: jag tycker ofta att den är för figurativ, för sliskig eller för vintage. Jag ville ha en ros med törnen, vild, en ros som män kan bära. Jag ville också, genom dess fruktiga chypre-sida, blinka åt Mitsouko, chypredofternas portalfigur. Francis svarade underbart på min önskan: det är en lättillgänglig chypre, till skillnad från Mitsouko som är ett mästerverk, något vintage, men så starkt signerat att det krävs en mycket tydlig personlighet för att bära det.
Noter: ros, persika, honung, patchouli, mossor.
Hållbarhet: mycket tillfredsställande, cirka 6 till 7 timmar på huden, och betydligt längre på kläderna.
Portrait of a Lady (Frédéric Malle)
Min stora favorit. En av de mest uthålliga parfymer jag känner till. Och om den innehåller sådana ambrerade träslag som jag avskyr, så identifierar jag dem inte.
Den är kanske inte klassad i chypre-familjen, men för mig har den dess kännetecken: patchouli, ros, trä.
Hos Frédéric Malle finns många pärlor, och Portrait of a Lady är en av dem. Det är en parfym som är anmärkningsvärd i sin uppbyggnad och sin närvaro: dess turkiska ros, i absolut överdos, lagd på en bädd av patchouli och rökelse. Den håller i flera dagar på doftremsan och erbjuder ett magnifikt sillage.
Det är en stor parfym, minnesvärd, en parfym som talar högt och tydligt. Jag rekommenderar den till kvinnor och män som gillar en modern och tydlig signatur. Dess skapare, Dominique Ropion, är en mycket stor parfymör.
31 Rue Cambon (Chanel, Les Exclusifs)
Namnet hyllar husets mytomspunna adress, där Coco Chanel har hållit till sedan 1918.
Det är en klassisk och elegant chypre, skapad av Jacques Polge, husets parfymör hos Chanel i nästan fyrtio år. Hans son Olivier Polge har efterträtt honom: det är med honom jag skapade Cuir Beluga hos Guerlain.
31 Rue Cambon ger en persikohudseffekt, med en mycket len sida som kommer från irisens pudriga not. Det är en parfym på gränsen till chypre, mycket smidig: med den tar ni inga risker. Det är en vacker parfym, med klass.
Noter: ylang-ylang, jasmin, patchouli, cistus, iris.
Hållbarhet: bra, 7 till 8 timmar.
3. Iris: mot vintern
För den som önskar en mjukare, mer dämpad, mattare touch, här är parfymeriets stjärna: iris.
Det är en not som passar bra till hösten, eftersom den ofta förenas med träiga toner. Observera att iris botaniskt kan skilja sig mycket från en sort till en annan: jag älskar iris pallida, som kommer från Florens eller Kina, och jag tycker inte alls om iris germanica, som bara har namnet gemensamt med iris.
Iris är en av parfymeriets dyraste råvaror. För att få irissmör måste man räkna med sex år mellan odling, torkning och handskalning av rhizomen. För iristinktur, som den Guerlain utvecklade för L’Heure Bleue 2026, måste man räkna med tre år.
Infusion d’Iris (Prada)
En parfym med absolut klass, en unik signatur. För mig en av parfymeriets vackraste iris. Den har allt som krävs för att vara stor: den är säregen, uthållig, dess sillage är fullt av finess, och den går att känna igen bland tusen.
Parfymören bakom denna skapelse är Daniela Andrier, som arbetar hos Givaudan. Det är med henne jag utvecklade Angélique Noire, i Guerlains kollektion L’Art et la Matière. Jag har nyss fått veta att hon ska lansera sitt eget parfymmärke: jag längtar efter att upptäcka parfymerna, hon är begåvad och jag gillar hennes signatur.
Noter: iris, mysk, apelsinblomma, ceder.
Hållbarhet: 7 till 8 timmar, och längre på kläderna.
Iris Silver Mist (Serge Lutens)
Herr Serge Lutens är inte parfymör i egentlig mening, men han vet mycket väl vad han vill, och han valde Chris Sheldrake för att uttrycka sina drömmar och önskningar. Tillsammans har de bildat en magisk duo.
Chris har för övrigt länge varit parfymör hos Chanel vid sidan av. Han är den mest diskreta parfymör jag känner, fast han hade kunnat framhäva sig själv, så briljant som han är. En parfymör utan alltför mycket ego i branschen: det är sällsynt.
Iris Silver Mist komponerades, för en gångs skull, inte av Chris utan av Maurice Roucel, en annan stor parfymör, med vilken jag hade förmånen att arbeta när jag utvecklade L’Instant de Guerlain och Insolence.
Synd att man inte talar mer om den, för den är en pärla, gömd i Salons du Palais-Royal. Denna iris är kanske den renaste, men också den råaste (den doftar verkligen rhizom), och ändå är den extremt väl utmejslad. För dem som är beroende av den rena irisnoten: missa inte detta monument.
Noter: iris, vetiver, ceder, rökelse.
Hållbarhet: mycket bra, 6 till 8 timmar.
Misia (Chanel, Les Exclusifs)
Hos Chanel finns det få parfymer som jag inte gillar.
Misia, liksom Comète på senare tid, är två pudriga parfymer skapade av Olivier Polge. Misia är förnamnet på en vän till Coco Chanel; kometen är ett motiv som är mycket närvarande i husets smyckeskonst.
Jag uppskattar dem båda, men Comète är ganska lite diffusiv: den är lite som en akvarell, den saknar närvaro. Misia präglas mer av viol och ett orientaliskt ackord, säkert mindre modernt än Comète. Den senare är vacker och kvalitativ, men något besvikande.
Irisnoten är tydligt märkbar i båda dofterna, och jag tycker att de är i samma anda: kosmetiska toner, läppstift och rispuder.
Hållbarhet: bra, cirka 5 timmar.
4. Vad Sylvaine bär i höst
Min favoritfamilj är snarare vaniljig, myskig och pudrig. Just nu, i Spanien, bär jag Un Jardin en Méditerranée, så uppfriskande och lätt att bära.
Lite mer sällan gillar jag också två fikondofter byggda kring en enda not som jag tycker är mycket lyckade: Premier Figuier från L’Artisan Parfumeur och Philosykos från Diptyque.
Och så fort det blir svalare tar jag fram antingen Florentina, en av mina skapelser, eller Infusion d’Iris från Prada.
Tyvärr är chypredofterna som jag så gärna känner på andra för markanta, för maskulina för mig. Kanske har jag inte en tillräckligt tydlig karaktär för att bära dem.
5. Avslutande ord
Parfymer baserade på fikon eller fikonblad är lätta att bära. Den här noten är glad och uppiggande, samtidigt som den har karaktär.
Chypredofter är utan tvekan mindre lättillgängliga än fikon, citrusfrukter, blommiga dofter eller vanilj, men de har förtjänsten att lyfta fram karaktären och närvaron hos den som bär dem.
Iris hyllas också av mer krävande kvinnor och män, som vill sticka ut och bära ännu mer säregna parfymer.
